Jag öppnar dörren. Nyckeln har jag jag kopierat av honom, fast det vet han inte om. På det viset kan jag komma in när jag vill, utan att störa. Ute i trapphuset var det kokhett av försommarsolens sken på den södra sidans stora fönster. Inne i lägenheten är det inte riktigt lika varmt men luften är väldigt torr. Teven i vardagsrummet är på, han glömmer alltid att stänga av den.
Vad ska jag göra idag då? Jag lägger mig ner på den mjuka angoramattan. Jag är hungrig. Kanske skulle man äta lite? Är det något bra på teve? Kylskåpet är i stort sett tomt, förutom några ägg, en vissen purjolök, och en tub med kaviar. Jag ser utom genom köksfönstret. Därute växer höga träd, aspar tror jag att det är. Nedanför rinner en bäck, med smutsigt brunt vatten. Några änder simmar förbi. När jag var liten brukade pappa och jag mata änderna med gammalt bröd. När jag tuggar på äggmackan tänker jag på han som bor här. Vill vara med honom. Vi kanske kan träffas snart. Hoppas det.
Han är... underbar, måste jag nog säga. Inget ord passar bättre. Underbar ibland, alltså. Underbar låter så perfekt men det är han ju inte. Inte för att det spelar någon roll, fullkomlighet är inte vad jag söker.
Varför sitter jag här och ser på teve när det är en sån vacker vårdag? Fast Sigge och Siri är faktiskt ganska kul. I hans översta skrivbordslåda ligger en bunt med dikter, jag såg det när jag snokade i hans rum förut. De flesta handlar om mig, men de är ganska dåliga. Det känns som om jag vill ha honom. Jag måste skratta lite åt denna lustiga tanke. »Ha« och »ha«, förresten. Vad menas egentligen med det? Jag vet inte, men jag vet att jag vill vara med honom, vara i hans närhet. Nej, förresten. Det jag vill är nog att han ska vara i min närhet, att han ska vara med mig. Äh, jag ska sluta grubbla på det här, mina tankar känns ändå så löjliga.
På den här kanalen är det bara reklam. Jag hatar ju egentligen teve, så varför tittar jag på det? Ojdå, det är visst mörkt ute. Jag ska nog gå innan han kommer hem. Visst vill jag träffa honom, men han får inte veta att jag har en nyckel hit. Affärernas slitna neonskyltar lyser upp staden. Det är väldigt vackert här.
Jag är kär.
Detta är en smått redigerad variant av texten som publicerades i fanzinet Dimmu Borgir chokladpizza.