Mina tankar hänger som ett flimrande mönster framför mina ögon; vertikala och något spretiga linjer i färger som skulle kunna kallas uppfordrande. Genom detta filter förs ett samtal på ett språk som trots sin ungdomlighet är verkligt tyngt av historien.
Min vad svettas i kontakt med en främling på bussen. Jag märker ingenting förrän kroppskontakten upphör och huden kyls av den avdunstande fukten. För en kort stund är jag i en kropp på ett säte i en buss. En kort stund kan verkligen vara kort. Bubblan sluter sig igen.