- Gammal bloggtext som förklarar konceptet totalkonsumtionsmodellen. Den kan göras bättre. Någon dag kanske jag skriver om den.
Anledningen till att vi i IOGT-NTO-rörelsen - och många andra med oss - strävar efter att begränsa tillgången till alkohol är inte att vi är överpuritanska moralister som vill neka vanliga knegare en bärs till hockeyn. Hade vi varit det hade vi fortfarande argumenterat för ett totalförbud, som vi gjorde i början av 1900-talet (och nästan drev igenom i en folkomröstning 1922, se Svenska Wikipedia).
Nej. Anledningen till att vi vill begränsa tillgången men inte förhindra den helt är den så kallade totalkonsumtionsmodellen, som ofta figurerar i IOGT-interna diskussioner men är en alldeles för krånglig term för att använda om man skall argumentera med folk som inte är insatta. Så, jag förklarar!
Totalkonsumtionsmodellen är en modell som visar på vilken effekt totalkonsumtionen av alkohol har på den totala andelen alkoholskador. Den ser ut såhär:
(stilig bild saknas)
Alltså. Även måttligt drickande bidrar till en ökning av alkoholskadorna. Frihetstörstande spritliberaler brukar ibland argumentera för att man skall ge fan i att begränsa vanliga medborgares tillgång till nervgift och istället satsa pengar på att ta hand om dem som trillat dit (hur detta något socialist-influerade förslag går ihop med resten av deras liberalism får de svara på). Men totalkonsumtionsmodellen visar att så enkelt är det inte - punktinsatser mot missbrukare utan agerande mot totalkonsumtionen är dömt att misslyckas eftersom ökad totalkonsumtion innebär FLER missbrukare.
Den frihetstörstande spritliberalen säger nu »amen, vafan, självklart måste vi INFORMERA folk så att de lär sig att för mycket av de goda är faaarligt!«. Det är därmed vi kommer in på den så kallade preventionsparadoxen. Preventionsparadoxen innebär att den totalt sett största förebyggande effekten uppnås om de alkoholpolitiska insatserna riktas mot hela befolkningen och inte endast mot högriskgrupperna. Det är nämligen så att måttlighetskonsumenter som grupp betraktad åstadkommer fler alkoholrelaterade skador än missbrukarna.
Om och om igen har det visats att det absolut effektivaste sättet att bekämpa ungdomsfylleri, missbruk, leverskador etc är genom prisreglering och tillgångsreglering: d v s högre priser, svårare tillgång.
Frågan är. Om man inte kan planera sitt drickande så långt i förväg att man hinner knalla förbi Systembolaget, borde man verkligen dricka då?
Folkölet in på Systembolaget!
Det är inte ofta de frihetstörstande spritliberalerna faktiskt kommer med några vettiga argument. Som t ex den här affischen, som användes av nej-sidan under kampanjen inför folkomröstningen om rusdrycksförbud 1922. Texten på den lyder:
(stilig bild saknas)
NEJ!
KRÄFTOR KRÄVA DESSA drycker! Du MÅSTE AVSTÅ FRÅN kräftor om du icke RÖSTAR NEJ den 27 augusti!
Jag citerar Svenska Wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/Kr%C3%A4ftor_kr%C3%A4va_dessa_drycker): »Det kanske inte fullständigt logiska budskapet var att man, vid ett alkoholförbud, även skulle tvingas sluta att äta kräftor.«